Imalittlebitofeverything

"Även när det blåser kallt och spelet är att klaga på så håller jag min fana högt och hedrar AIK"

Dante kommer ut till mig i köket:
-Asså mamma den här äger, så börjar han sjunga....hej hå hej hå vi hatar Djurgårn så, dom dricker sprit och dom luktar skit hej hå hej hå hej hå.....

Haha det är min son det där;-) känner att nåt rätt har jag gjort i alla fall;-)

 

Asså jag önskar verkligen att man kunde få välja sina barns kompisar. Tyvärr så får man ju inte det, så man e tvungen att dras med massa asjobbiga ungar som man helst av allt bara vill stänga in i en garderob eller nåt. Som tur e tycker jag jätte mycket om båda deras bästa kompisar och tur e det…herre gud annars skulle vår garderob alltid va full av barn;-)

 

I dag skrek Melvin ”jag hatar dig” för första gången. Han tyckte jag var otrevlig mot honom när det var han som börja. Jag har köpt en ny mössa åt honom, en tajt sådan och det var ju inge bra för då fryser man minsann om öronen. Så då sa jag ”Men Melvin vad ska jag göra åt det då?” Vi va ju redan på väg till skolan och då kom det ”Asså du e så sur, jag hatar dig!” Sen gick han förväg hela vägen till skolan. Jag vet att han inte hatar mig så jag blev inte ledsen för det, han säger typ 40 gånger om dan att han älskar mig. Men jag blir ledsen när vi bråkar överhuvudtaget. Men sen blev vi sams när vi skulle säga hej dåJ

 

Häromdan kände jag mig verkligen vuxen för första gången nånsin, eller tom som en kärring (inte okej) Jag och Charlotte hade vart på bio och vi står i rulltrappan ner mot tunnelbanan för att åka hem. Klockan va väl kvart i tolv typ. Det kommer två killar, typ bratwannabe killar (inte gilla) Dom ba –Tjeeena tjejer. Jag och Charlotte svara inte ens så dom försöker igen och nu har dom liksom gått ner så dom står på samma rulltrappsteg som mig. –Tjeeena tjejer, vart e ni på väg? Jag tittar på dom och säger:

-Vi tänkte åka hem.

.-Nej varför det, häng med oss i stället hem till mig, vi har massa dricka där.

Jiiises fanns typ inte en enda anledning att jag skulle vilja följa med dom hem.

Jag ba –Nej tack. Dom trodde typ att dom skulle kunna övertala oss.

Så jag säger asså hur gamla e ni egentligen? Dom skulle kunnat ha vart 16 typ.

-Vi e nitton. Och här kommer det….-Okej jag är 27.. sen vände jag typ blicken och gick därifrån, haha. Fan inte för att jag skulle ha nåt emot en nittonåring, men aldrig en bratwannabe och aldrig nån som ser ut som 16.

 

Och för att motbevisa att jag inte är en kärring så ska jag berätta en grej;-) Asså jag vet att jag ibland, eller rätt ofta använder väldigt mycket utfyllnadsord = inte vuxet.

Men det här nya att säga fett coolt, fett roligt, fett jobbigt, ja ni fattar det är inte riktigt min grej. Eller typ ofta hit och ofta dit, det känns lite för fjortis liksom. Men Både Melvin och Dante använder ju dom orden flitigt och man umgås ju rätt mycket med folk som säger så i lördags kom det. Va ute med några kompisar från jobbet (bästa) och vi sitter på bussen som svänger och Patrik då helt överdriver ramlar och då säger jag helt utan att tänka på det,- Asså ofta man ramlar så där mycket när bussen svänger.

Så tydligen har det hoppat in i mitt ordförråd, haha;-)

 

  

 

 

Vissa människor är det verkligen synd om. När jag var och träna häromdan så kom det en tjej, eller tant….vad fan e man om man är typ 50 år?  Kvinna då? I alla fall kom det en kvinna som måste va världens mest ensamma människa, för det enda hon gjorde va att prata med alla….

 

-Jo men asså jag har ju haft det väldigt tufft, vart ensam med tre barn……ja dom har ju spelat hockey killarna och jag har lagt ut massa pengar på det, är ju jätte dyrt. Den här månaden har jag betalat 2000 kr och förra 2500:-……..jag sålde ju min lägenhet och nu bor jag i en hyresrätt, eller det är två lägenheter som vi byggt ihop till en. Det är ju jag och min son som bor där………………asså min elräkning i januari va på 2500 kr så jag ringde värden och fråga hur det kan va möjligt……….kärring sa jag till henne, fan komma och tjafsa med mig…..mina killar spela ju i Hovfors hockey först men sen så börja dom spela i kramfors det är ju en bit, och det är ju jag som fick sitta och skjutsa dom då…….Dom en ju lite mindre men ändå väldigt eftertraktade på marknaden…………jag jobbar ju nu som sjuksköterska på carema kliniken och jag tjänar väldigt bra där, jag jobbar bara sex timmar om dan men jag får fullt betalt…(ja hon fick väl betalt av försäkringskassan eller nåt för de resterade timmarna, eller hur att hon jobbar inom vården och får fullt betalt utan att hon e där).förut jobba jag bara fyra timmar om dan. Då fick jag också fullt betalt.  Asså jag har 25 patienter nu och dom vill att jag ska ha 150…..Och jag är ju väldigt efterfrågad bland pateienterna……..Men jag trivs med att träna på Sats, känner att jag är hemma här och det är ett måste för att jag ska må bra. Jag hade det inte så lätt förut och då va Sats mitt andrum…..bla bla bla

 

Man ba, stackars människa liksom. Det enda hon gjorde va att redogöra sitt liv på typ 20 min och under den tiden gjorde hon kanske 10 repetitioner på en maskin. Det kallar jag effektiv träning liksom…not! Som tur va slapp jag prata med henne, hon sökte kontakt ett par gånger men jag är inte på gymmet för att prata med folk. Vill bara gå dit och köra. Men stackars killen breve mig va fast, och man märkte att han ville fly och det gjorde han också emellanåt men det är galnska litet i Globen så han va tvungen att komma tillbaka och då satte hon igång igen. Vi växla några blickar ibland och förstog precis vad den andre tänkte……typ hjälp…haha.

 

 

Nu har jag lagt in ett gammalt inlägg här nedanför. Ni gamla läsare har ju redan läst det men det är mest till de nykomna:-)

 

Hej eller vadå hej, varför skriver jag hej för? Jo kanske för att jag tänkte på rubriken, haha. Det ringde på telefonen och jag svarar:
-Hej det är Christine.
-Ja hejsan mitt namn är Oskar jag söker Christine.
Vilka av orden va det han inte förstod liksom?
-Ja det är jag.
-Ja hejsan Christine det här är Oskar och jag ringer från den underbara tidningen mama. Jag ringer till dig för att jag ser att du är en gammal kund till oss, och jag tänkte få pigga upp i höstmörkret med ett jättebra erbjudande till dig Christine, vad säger du Christine? Skulle inte tre fullspäckade nummer av mama för priset av en vara den perfekta julklappen till.....
-Jo fast.......
-Dig nu när det vankas till jul, du får hela tre nummer......
-Det låter ju.......
-För bara 49 kronor och vi bjuder dig som gammal kund på porto och frakt.  Vad säger du Christine ska vi slå till på det här?
-Mitt jobb prenumererar på mama så jag kan läsa den på jobbet.
-Men nu går vi ju mot jul och då kan det väl va trevligt att få hem den i brevlådan bara till dig och för bara 49:- får du hela tre fullspäckade nummer.....
-Ja det är.......
-Och inte nog med det vi bjuder på portot och frakten, så du betalar bara 49:- kronor.
-Fast jag tror........
-Det är ju ett erbjudande man nästan inte kan tacka nej till.
-MEN VA FAN SLÄNG HIT DEN DÄR JÄVLA TIDNINGEN DÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Alltså vad ska man göra för att bli av med dom där människorna? Ska dom förresten kunna ringa till mig när jag har hemligt nummer? Stavas förresten med två eller ett r? Undrar alltid det och skriver typ olika varje gång.
En gång i somras råkade jag ut för en ännu värre sak. Hade fått en lapp hemskickad i brevlådan om att det skulle komma någon från Com hem och ringa på dörren. Jag läste inte så noga på lappen, tänkte att han ska väl fixa nåt med sladdar eller så. Så efter typ tre veckor ringde det på dörren. Barnen hade feber, jag sov på soffan och det var typ 30 grader varmt i lägenheten. Melvin väcker mig och säger att det ringer på dörren, och jag går och öppnar. Hör bara en röst utanför som säger att han är från Com hem. Jag ser inget, dels för att jag e helt borta för att jag precis har vaknat, och dels för att solen bländar mig. Men jag mindes ju att jag hade fått papper om att det skulle komma någon så jag släpper in han. Han vet väl vad han ska göra, så jagfg går in vardagsrummet och låtsas vara jätteintresserad av Barbapapa.

Han skulle inte fixa några jävla sladdar, nej utan han ville sälja massa abonnemang. Fan vad har jag gjort nu, en försäljare i min lägenhet, inte bra alls!
-Vi kan väl sätta oss i köket?
Tycker han ja.
Men shit vad jobbigt, jag som inte kan säga nej, jag kommer aldrig bli av med honom. Okej liksom om det hade varit värsta snygga killen som glajda in där i mitt kök. Då hade man ju kunnat dra nytta av att jag hade världens kortaste klänning på mig. Men sån tur hade inte jag. Nej om ni tänker på töntarna som gick i eran klass på högstadiet och tio gånger värre, typ så. Allt jag ville va att sätta på mig ett par byxor. Men det fanns det inte tid för. Nu börja han lassa upp massa papper och broschyrer som han tyckte jag skulle läsa. Jag var helt seg i huvet och kunde typ inte tänka. Han gick igenom abonnemang efter abonnemang och berätta hur jävla bra det skulle va att bli kund hos dom. Klart han tycker det, han går ju på provision. Ett annat problem är att jag brukar inte besluta om såna saker utan att rådfråga med min kära pappa först. Eller överhuvudtaget så kollar jag alltid med han,  jag e så dåligt insatt i vissa saker, så jag behöver kolla med nån som vet. Och nån som inte är partisk.
Så jag ringer pappa när jag sitter där. Lite pinsamt men jag sa inte att det var pappa jag ringde. Låtsades typ att det var min pojkvän. Kanske tur att det inte var värsta snygga försäljaren, det hade kunnat bli dyrt då, och då hade jag ju inte ringt min mållgan pojkvän utan typ frågat om dom inte hade några förmånliga abonnemang för singlar.   
Pappa tyckte inte jag skulle teckna nåt med com hem, han hade dåliga vibbar av dom. Och när jag tänkte efter så hade jag hört en del negativt. Så jag tog upp det.
Och jag hade precis bytt till glocalnet så han tyckte jag skulle kolla upp vad jag har bundit upp mig på. Pappa alltså. Men det gick ju verkligen inte att få ut han ur min lägenhet förrän jag hade skrivit på dom där jävla papprena. Jag försökte både med det ena och det andra. Allt jag sa, hade han världens bästa lösning på. Helt jävla påläst. Så nu e jag combo kund hos com hem. Jävligt stort alltså, känner mig extremt speciell.  

Som när man får typ ett brev från något postorder företag. Typ Jotex som man har beställt nåt tygstycke ifrån nån gång för tre år sen. Så står det typ:
Hej Christine!
Du är utvald, för att du är en så bra kund hos oss vill vi att du ska få ett alldeles speciellt erbjudande, speciellt bara till dig.......bla......bla....

Oj jävlar vad speciell man va då, lika speciell som alla andra hundra tusen som får ett likadant brev.

2007-11-29 @ 22:35:41 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks (0)

---

 

 

 

Vissa människor vill man bara trycka in pannbenet på, de som går runt och förpestar tillvaron för andra människor och bara sprider massa negativ aura (Vet inte ens om man kan skriva aura eller om det är ett ord överhuvudtaget,  men det låter bra;-) En sån människa kom i min väg i dag och fan vad jag blir sur. En elakartad cancerknöl skulle ju inte sitta helt fel där asså.

 

Sen finns det de människor som bara förgyller andra människors tillvaro, och tur är det att det övervägande består av sådana människor. Annars skulle man ju fan inte överleva. Massa ros till er;-)

 

Dante är himla kul just nu, eller han har alltid vart väldigt rolig om man bortser från perioden i hans liv när klockan fyra på morgonen var frukosttajm, inte okej! (ska förresten lägga in en gammal blogg om det) Han har så himla mycket konstiga funderingar just nu. Liksom han kan komma fram och och fråga, ”Asså mamma vilket gör ondast, att brinna upp eller att få en yxa i huvet?” Man ba, men hur tänker du nu? Jag är ju inte så jätte insatt i det ämnet men jag tror det är mer smärtsamt att brinna. Eller typ, ”Asså mamma om man ställer tre miljoner människor på varann blir dom högre än Globen då?” Ehh, ja jo vänta nu…typ 180 gånger 3 mille…ja jo det blir nog lite högre ja. ”Asså hur mycket högre då, typ en människa eller?”  Nja det blir nog lite mer än så, fan jag vet ju inte ens hur hög Globen är ju.

 

På lördag fyller Dante sju år. Är så himla glad att han fyller en dag när jag är ledig så man inte behöver stressa någonstans och bara få göra det mysigt för honom. Jag kommer ihåg när jag var liten, då kunde man ju inte sova överhuvudtaget natten innan. Tror iofs inte att jag var den enda som inte kunde det men i alla fall. Sen så drömde jag alltid mardrömmar om presenterna, typ att dom var sönder eller att man fick en målarbok och det var redan ritat i bilderna. Fatta vilken mardröm det skulle va om det var på riktigt;-)

 

 Förra året när Melvin fyllde år så låg ju han vaken som vanligt och han tyckte väl att jag sov lite för länge så då låg han och drog mig i håret lite så där halvhårt, bara så att jag skulle vakna till och gå upp och börja fixa för ”ja må han leva…….Får se vad han gör i år, typ puttar ner mig från sängen eller nåt (själklart inte med flit)

Men det var inte det jag skulle komma till. Utan det var det som Dante sa häromdan också ”Men asså mamma eftersom jag fyller år på lördag och vi e lediga, då förstör ju jag din och Melvins sovmorgon?!” Som att jag överhuvudtaget bryr mig om min sovmorgon när mitt hjärta fyller sju år. Han är värd varenda sovmorgon i hela världen. Men det var väldigt gulligt av han att tänka så.

 

 

Melvin är så himla rolig också, dom ringde från skolan för att Melvin hade fått nåt i ögat. Asså seriöst är det okej att ringa för såna fjuttsaker. Som att jag ska komma flygandes bara för att en ögonfrans har hoppat in i hans öga liksom. Kan tycka att dom e så himla mjäkiga, sitter och gullar i soffan så han tycker extremt synd om sig själv och tror att han ska dö för att en ögonfrans har hamnat fel. Asså jag kanske låter elak, så är det inte men man måste ju ändå sätta gränsen nånstans. Sen när vi kom hem så va allt frid och fröjd tills vi skulle gå och lägga oss, då kom minsann ögonfransen tillbaka. Jag säger att jag vill titta lite. Då andas Melvin som att hans sista andetag är kommet och så säger han; ”Det var trevligt att lära känna dig mamma” Man ba men jiises det är en liten ögonfrans vi pratar om. Sen blev jag lite sur på han och vips då försvann ögonfransen. Min slutsats av det hela är att enda anledningen till att ögonfransen hoppade dit är att Melvin ville ha en studiedag;-) Och man kan ju absolut inte gå till skolan om man inte kan titta.

 

Nej nu börjar det bli tajm för läggdags och sagoläsning här. Håkan Bråkan har hittat fram till November nu och Sune ”Harald Turesson” Andersson ska snoka på storasyter Annas killar…..

 

God natt

Who dosen´t long for
someone to hold
who knows how to love you without being told
somebody tell me why Im on my own
if theres a soulmate for everyone

Asså om jag hade hälften så bra röst som henne så skulle jag va nöjd, Fy fan vad duktig hon e. 10 bast liksom
http://www.youtube.com/watch?v=IECbRle8i_c 

Haha jag har precis lärt mig att lägga in länkar här så nu kommer jag terrorlänka er;-) Jag e ju lite efter i teknikvärlden. Men nu så.....:-)

http://www.youtube.com/watch?v=HiAIQ7lV3Iw Älskar<3 Har lyssnat sönder högtalarna snart, haha.

Och den här med http://www.youtube.com/watch?v=lqaeFYssW18:-)

Asså sjukt underbart väder ute. Frös inte ett dugg när jag gick och handla och solen bara värmde i ansiktet. I såna stunder älskar jag vintern. Nu vill jag bara gå ut och gå en promenad men jag har ingen att gå med. Men jag tycker ändå höjden av konstighet är när man går ut och det är typ -5 grader och man hör sig själv säga "Men gud vad varmt det är ute, shit asså" Haha då vet man att man är en nordbo.

Har en underbar 9-åring här hemma. Då medans jag va på affären så fick jag ett mess och det sitter han och svarar på. Hittar liksom tre fyra mess som han har skickat...haha fan kan ju bli hur fel som heslt. Och så skicka han pussgubbar. Nu gjorde det inget den här gången men det skickar man kanske inte till alla. Haha han ba "men mamma du e ju tjej och han e kille" Man ba jaha och då skickar man pussgubbar. Haha och i dag när jag skulle hämta kalsonger till Dante som hade duschat så kikar jag in i Melvins rum, då ligger han med benen i sängen och armarna på golvet och gör armhävningar. Haha snart kan vi gå på sats tillsammans;-) 

Nu ska jag baka lite kakor som Dante har beställt till sin fördelsedag, drömmar och brysselkex. Bakade det i går också men dum som jag e så fick jag för mig att ta ett annat recept på drömmarna. Dom vart goda men inte som jag ville så nu ska jag göra om och göra rätt. Brysselkexen brände jag......helt värdelöst så där ska jag också göra om och göra rätt.....

Ha en underbar söndag.....Kramar på er<3

 

 

Folk i min ålder frågar mig rätt ofta om det känns konstigt att ha två söner på sju och nio år. Det är svårt att förklara för nån som inte har barn. Hur ska ens barn kunna kännas konstiga?? När dom va små och man vaknade på morgonen av deras underbara leenden, spelade ingen roll om klockan va fyra på morgonen man blev bara helt kär. Eller när dom för första gången sa ”jag älskar dig” fast det va mer ”mamma ja äkar dig” Känslan när man kom till dagis och hämtade dom och dom sprang över hela dagisgården och kastade sig i mina armar, mina underbara ungar. Eller hur man känner när man står i skolan på skolavslutningen och Melvin står på scen och dansar tillsammans med sin klass, eller på julavslutningen med varsitt ljus i handen och sjunger julsånger…ren lycka kan man sammanfatta det.

 

Men vad jag skulle komma till är att det aldrig kan kännas konstigt att jag har mina barn, dom har vart en del av mitt liv sen jag va arton och är så självklara att jag inte vet hur jag skulle leva utan dom. Men pga att det känns så naturligt så kan det bli lite konstigt ibland. En kund på jobbet, kille i 30 års åldern skulle köpa blöjor men han glömde blöjorna under vagnen och kom på det efteråt. Han bad om ursäkt och vi började prata lite om barn och så. Sen säger jag ”ja men det är lugnt, jag gjorde likadant när mina barn var små” Han titta på mig som om jag va dum i huvet och fick inte ihop det alls. Haha det lät ju typ som om jag hade tonårsbarn hemma. Och jag vet att jag ser yngre ut än vad jag är så han blev lite ställd och visste inte riktigt vad han skulle säga. Man ba nä okej jaha nästa, hej hej…blip…blip….blip. Haha men jag förstår det, det kan ju liksom bli lite fel ibland, för det är lite konstigt för folk att förstå att jag har två barn om dom inte känner mig. Som dessutom e så stora.

 

I dag hyrde jag och syrran ”Luftslottet som sprängdes” jag som inte ens kan titta på CSI skulle ju verkligen inte kunna titta på den filmen själv så man får ju passa på när man har sällskap. Vi satt i varsin soffa med varsin filt och den ene frågade den andre ”vad gör han nu” ”Vad händer nu” Haha men ingen av oss kollade så ingen visste (men det va bara när det va läskigt;-) Tanken va att vi skulle träna tillsammans också, så vi gick till Sats Medborgarplatsen. Jag och min extrema jobbiga svacka gör att jag säger ”Men ska vi strunta i och träna” Charlotte nappar direkt, rynkar ihop ansiktet och ba ”Ja, vi går och köper lite godis och hyr film i stället” Så jävla värdelösa. Struntar i att träna och går hem och svullar godis, INTE OKEJ!! Men nu ska jag ta tag i det, måste skärpa mig. Beach 2010 väntar fortfarande;-)

 

Idag har barnen vart hemma själva. Herre gud alltså när katten e borta dansar råttorna på bordet har helt plötsligt fått en helt ny innebörd. Varenda litet skrymsle och vrå som går att leta i efter godsaker är genomsökt. Jag hade en liten godisburk längst bak i skåpet, inte för att den skulle gömmas men den har bara hamnat där och av nån konstig anledning så är den burken tom nu, och det finns spår av choklad på bordet och golvet.  När jag ringde hem precis när jag slutat så skulle Melvin berätta vad dom lekte.

-         Mamma, vi leker att Dante är kung och att jag ska laga mat åt honom så ska han ge betyg. Så jag tog lite av din ben&jerry glass och så tog vi lite oboy också, sen tog vi lite sån här som man har på pepparkakshus, lypsyl……

-         Glasyr menar du eller?

-         Ja glasyr..Och sen blanda vi det och vet du mamma det vart jätte gott. Hur gott som helst.

 

Sen kommer man hem och man hittar liksom lite saker som inte ska vara där, Tex strössel i min säng och massa strössel på golvet. Sockerströaren står på bordet och jag vill inte veta vad dom gjort med den. Kom ihåg när jag va liten och mamma och pappa skulle åka och storhandla. Då stod jag alltid i köksfönstret och vänta tills man inte såg bilen nåt mer och sen fram med en stol och upp i skåpet och äta massa sockerbitar, haha.

 

Jag har lagat köttfärsbiffar, jätte goda blev dom. Men Melvin blev helt plötsligt allergisk mot köttfärsbiffar och kunde absolut inte äta det. Men när jag lagar mat som jag tycker att dom kan äta så ska dom göra det också, liksom en biff stor som två femkronor, hur svårt kan det va. Det är ju en sak om jag skulle göra typ rotmos och fläsklägg för då förstår jag att dom inte vill äta, skulle inte jag heller göra, men köttfärssbiffar liksom, hur goda som helst. Men han sitter där med sina två biffar och äter typ en tugga i kvarten sen har han bara en halvbiff kvar. En sekund senare säger han att han måste på toaletten och han smiter iväg och tallriken e tom. Inte en chans att han har ätit upp den biffen. Så jag går efter och undrar vad han gjort av biffen. Han säger att han ätit upp den men det vet jag ju att han inte gjort. Jag letar i papperskorgen men där är det ingen biff. Så jag frågar om han typ slängt in den under badkaret eller nåt? (Asså vi skrattade lite nu) Men han säger fortfarande nej men liksom flinar så där som han gör när han vet själv att han inte pratar sanning. Då drar jag ihop en historia att om man slänger mat på golvet typ under badkaret så kommer det komma massa råttor hem hit och andra äckliga djur för dom gillar gammal mat. Sen va det inte mer med det.

 

Så i dag då när jag ringde hem till barnen på min rast för att kolla att allt va okej så gnäller Melvin över att Dante har slängt ett äpple i sin papperskorg så det luktar äpple i hans rum. Sen låter det så här:

-         (Dante) Men asså mamma ska man slänga äpplen i papperskorgen eller inte

-         (Mamma) Ja, det är klart du ska göra det, men det kanske e bättre att du slänger det i papperskorgen i köket för den byter man ju varje dag, din papperskorg tömmer vi ju bara ibland och då kan det börja lukta äckligt.

-         Okej men om jag slänger den i din papperskorg kommer dom hitta den då?

-         Vilka då?

-         Djuren, kommer djuren komma och hitta den då?

-         Hahahahahah……

 

Då tänkte han på råttorna som jag berätta om, haha. Så då fick jag förklara för honom att det var bara nåt jag hitta på och att det inte kommer komma några råttor alls hem till oss. Han e rolig….man får passa sig för vad man säger.

 

Nu ligger han och snarkar här brecvid mig, ska nog ta och bära in han i sängen. Och mig själv också faktiskt…Melvin ligger redan….God natt