Imalittlebitofeverything

På löpet i dag stog det att extremsnön e på väg….asså jag förstår inte riktigt. Om extremsnön ska komma, vad kallar man då det som är nu?? Typ lätt nederbörd eller? Det är fan inte mänskligt att gå ut när det är så här kallt och snöigt. Man blir ju inte precis på bättre humör när man läser i tidningen att mer kyla kommer och ni som väntar på våren får vänta ett tag till, inga vårtecken än på ett tag. Man ba tack för det liksom, fan vad glad man blir……..fast jag är glad ändå;-)Ser fram emot det här...;-)

Melvin och Dante har fått varsin ny mobil, har skaffat ett sånt här familjeabonnemang (asså stavas abonnemang så där?? Eller ska det va två b?? Ser konstigt ut…) Dante är väl lite liten egentligen, det är ju en fördel om man kan läsa. Men Melvin hajar direkt hur allt funkar. Han kom hem från en kompis häromdan och då hade dom suttit och skickat låtar till varann. Jag menade att det kostar ju pengar och att han får inte hålla på och skicka onödiga saker utan bara ringa eller messa om det är nåt speciellt. Men han sa att det kostade minsann ingenting. Jo sa jag då. Nej för vi skickar via bluetooth och då är det gratis….jag ba, jaha men asså hur funkar det. Men ska jag skicka en låt till dig mamma? Så tar han fram sin mobil och knappar både här och där och snitsar som fan och ba så här gör man, och så trycker man där och hit och dit…sen vips hade han skickat en låt via bluetooth. Jag visste inte ens hur bluetooth funkar…inte okej. Snart kommer dom va bättre än mig på allt.

Det känns verkligen så himla sjukt att jag kommer ha två tonåringar här hemma om några år. Liksom att dom ska ha saker i mina badrumsskåp och äta en hel limpa till mellanmål och typ dra hem tjejer och sånt. Haha fast fan vad kul det ska bli. Liksom det här med att lyssna på hög musik och ha attityd har ju redan börjat så det kan ju inte bli så mycket värre. Dante är ju väldigt orolig att han ska börja va otrevlig mot mig när han börjar i fyran för alla som går i fyran e otrevliga och det vill han inte. Men han har i alla fall förstått nu att man inte kan gifta sig med sin mamma. Nu går han mest och önskar, typ att han inte va mitt barn, att jag hitta han på gatan eller att man helt enkelt kunde gifta sig med sin mamma. Men han kom fram till häromdan att han kan ju i alla fall älska mig hela livet utan giftermål. Och det är fan det bästa, no matter what så kommer jag alltid att ha mina barn och kärleken till dom är oändlig…