Apropå spindlar..
Skrev ju att jag är sjukt rädd för spindlar. Här kommer ett gammalt blogginlägg från min förra blogg om just en spindel.....men ni ¨måste läsa mitt förra inlägg först....så scrolla ner;-)
Asså jag är helt sjukt rädd för spindlar. Det finns ju dom som påstår att dom är rädda för spindlar men som ändå typ kan döda den och sen ta den och kasta bort spindeln. Det kan inte jag. Jag blir tokrädd bara av att titta på varelsen. Ser jag en spindel så tar jag typ den tjockaste boken i bokhyllan och slänger på den, sen står jag tillräckligt länge på boken tills jag är riktigt säker på att den är död. Sen är det upp till nästa person som kommer hem till mig att ta bort boken med spindeln. Den kan få ligga där på golvet flera dar.
En gång när jag jag stog i köket helt fredligt och pratade i telefonen var det en sjukt stor spindel på golvet. Jag stog lutad mot diskbänken och sneglade ner mot köksbordet och ser då det hemska djuret. Helt reflexmässigt så skriker jag jätte högt och springer ut i vardagsrummet. Självklart blev ju barnen jätte rädda och båda två börjar gråta, och jag är inte långt ifrån. Jag får lite smått panik och smyger mig tillbaka till köket, jag bara måste veta var spindeln är men jag vill ju inte titta på den så det blir lite svårt. Så jag liksom står med halva kroppen i hallen och hänger mig in i köket för att bara få en liten skymt av den och för att försöka skydda mig om den går till anfall. Man vet ju aldrig vad dom kan ta sig till dom där monstrerna (nu syftar jag på spindeln alltså och inte på barnen fast skillnaden kan i bland vara ganska liten.) Ja menar har jag inte panik innan så lär jag ju få det om jag inte vet var den är. Tänker ju inte gå och lägga mig förrän den är borta ur min lägenhet, eller den ska vara död helt enkelt. Och då kommer den utrusande mot mig där i hallen och vad händer? Jag skriker lika högt igen och springer ut i vardagsrummet och barnen springer efter. Alltså tro inte nu att jag pratar om en liten myrspindel (dom är iofs jätteläskiga med, men den här den...ja jag vet inte.....uh) Nej utan den här var stor som en igelkott typ. Eller ja kanske inte så stor men kroppen var typ lika stor som ett värmeljus med tändstickor som ben.
Den hittade ett jättebra gömställe under en byrå som står i hallen. Jag har hämtat den största bunke jag har och den tänker jag fånga in spindeln med, för det här är liksom ingen man lägger en bok på. Kan ju haja vad det skulle sprätta spindelinälvor då. Men nu e ju problemet att spindeln tänkte stanna där under. Så jag typ försöker övertala Melvin att den inte är farlig alls så om inte han kan peta lite på den med sitt svärd. Han petar lite men den vill stanna där under. Försöker övertala Melvin en gång till men han låter sig inte luras den här gången. Så jag får ta mod och petar till den, då springer den ut och sätter sig under skohyllan. Jag har verkligen äckelpanikkänslor i hela kroppen nu. Nu ser jag inte spindeln alls och det är ju inte så att man vågar börja buffa runt bland skorna ifall den skulle hoppa fram och säga tittut eller nåt. Jag springer ut på loftgången och hoppas att räddaren i nöden ska stå där. Jag hade redan ringt min nödgranne men han va inte hemma, och tur e så står en kille längre ner på loftgången och röker.
-Eh hej det är inte så att du är rädd för spindlar?
-Nja nej vadårå.
-Alltså jag har världens största spindel här hos mig och jag är sjukt rädd för spindlar så jag skulle bli glad om du kunde ta bort den.
Så han kommer in och räddar mig, problemet e bara att han inte dödar spindeln och det är ju lite läskigt ifall den går och pratar med sina spindel kompisar och kommer tillbaka och hämnas för att han inte fick bo under min byrå. Och då lär det ju inte bara vara en utan en hel arme med spindlar och då lovar jag att jag skulle dö.
Asså jag är helt sjukt rädd för spindlar. Det finns ju dom som påstår att dom är rädda för spindlar men som ändå typ kan döda den och sen ta den och kasta bort spindeln. Det kan inte jag. Jag blir tokrädd bara av att titta på varelsen. Ser jag en spindel så tar jag typ den tjockaste boken i bokhyllan och slänger på den, sen står jag tillräckligt länge på boken tills jag är riktigt säker på att den är död. Sen är det upp till nästa person som kommer hem till mig att ta bort boken med spindeln. Den kan få ligga där på golvet flera dar.
En gång när jag jag stog i köket helt fredligt och pratade i telefonen var det en sjukt stor spindel på golvet. Jag stog lutad mot diskbänken och sneglade ner mot köksbordet och ser då det hemska djuret. Helt reflexmässigt så skriker jag jätte högt och springer ut i vardagsrummet. Självklart blev ju barnen jätte rädda och båda två börjar gråta, och jag är inte långt ifrån. Jag får lite smått panik och smyger mig tillbaka till köket, jag bara måste veta var spindeln är men jag vill ju inte titta på den så det blir lite svårt. Så jag liksom står med halva kroppen i hallen och hänger mig in i köket för att bara få en liten skymt av den och för att försöka skydda mig om den går till anfall. Man vet ju aldrig vad dom kan ta sig till dom där monstrerna (nu syftar jag på spindeln alltså och inte på barnen fast skillnaden kan i bland vara ganska liten.) Ja menar har jag inte panik innan så lär jag ju få det om jag inte vet var den är. Tänker ju inte gå och lägga mig förrän den är borta ur min lägenhet, eller den ska vara död helt enkelt. Och då kommer den utrusande mot mig där i hallen och vad händer? Jag skriker lika högt igen och springer ut i vardagsrummet och barnen springer efter. Alltså tro inte nu att jag pratar om en liten myrspindel (dom är iofs jätteläskiga med, men den här den...ja jag vet inte.....uh) Nej utan den här var stor som en igelkott typ. Eller ja kanske inte så stor men kroppen var typ lika stor som ett värmeljus med tändstickor som ben.
Den hittade ett jättebra gömställe under en byrå som står i hallen. Jag har hämtat den största bunke jag har och den tänker jag fånga in spindeln med, för det här är liksom ingen man lägger en bok på. Kan ju haja vad det skulle sprätta spindelinälvor då. Men nu e ju problemet att spindeln tänkte stanna där under. Så jag typ försöker övertala Melvin att den inte är farlig alls så om inte han kan peta lite på den med sitt svärd. Han petar lite men den vill stanna där under. Försöker övertala Melvin en gång till men han låter sig inte luras den här gången. Så jag får ta mod och petar till den, då springer den ut och sätter sig under skohyllan. Jag har verkligen äckelpanikkänslor i hela kroppen nu. Nu ser jag inte spindeln alls och det är ju inte så att man vågar börja buffa runt bland skorna ifall den skulle hoppa fram och säga tittut eller nåt. Jag springer ut på loftgången och hoppas att räddaren i nöden ska stå där. Jag hade redan ringt min nödgranne men han va inte hemma, och tur e så står en kille längre ner på loftgången och röker.
-Eh hej det är inte så att du är rädd för spindlar?
-Nja nej vadårå.
-Alltså jag har världens största spindel här hos mig och jag är sjukt rädd för spindlar så jag skulle bli glad om du kunde ta bort den.
Så han kommer in och räddar mig, problemet e bara att han inte dödar spindeln och det är ju lite läskigt ifall den går och pratar med sina spindel kompisar och kommer tillbaka och hämnas för att han inte fick bo under min byrå. Och då lär det ju inte bara vara en utan en hel arme med spindlar och då lovar jag att jag skulle dö.
Kommentarer
Postat av: Anneli
Här är en till som ryser i hela kroppen av en spindel. Min fasa här hemma är när jag ser en spindel eller tvestjärt inne som jag måste ta för att ingen annan kan ta den. Kan ju inte begära att barnen plockar upp den...iaf...tycker det är såååå äckligt. Antingen dammsuger jag upp dom med dammsugaren (inte så smart eftersom de kan krypa ut om de inte dör) eller så sprayar jag något starkt på dom i hopp om att de ska ligga still på en pappersbit tills jag kommer till toaletten. Toaletten är bra, då vet man att dom inte kommer tillbaka ;-)
Trackback
