Christine

 

Biblioteket!

Jag hade bestämt mig för att gå till bibloteket med mina barn. Jag menar alla bra mammor går ju till biblioteket och lånar böcker och jag e ju världens bästa mamma så jag ska ju inte vara sämre liksom. Så jag knatar dit känner mig som värsta supermorsan. Om jag råkar komma lite i förväg så kanske jag ropar lite extra högt:
-Kom nu så går vi till biblioteket och lånar böcker.
Alla ska veta att jag e minsann en mamma som vill ge mina barn en uppväxt full med litterär kunskap.
Väl inne på biblioteket går vi först till barnböckerna. Det finns en mysig hörna med kuddar där barnen kan sitta och titta i böckerna. Vi tittar en stund sen frågar jag:
-Vill ni sitta här och titta i böcker medans jag går och tittar lite på böcker här borta, eller vill ni följa med?
Nej dom skulle minsann sitta kvar. Så jag knatar bort till hyllorna som ligger nästan i andra änden av biblioteket.
Då hör man:
-MAMMA; MAMMA; MAMMA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ahhhh o nej vad pinsamt, pinsamt, pinsamt, springer tillbaka:
-Schhhh Dante du får inte skrika så, man måste vara tyst här. Vill du följa med mig bort och titta tillsammans med mig?
Nej han skulle stanna kvar minsann.
-Men då får du inte skrika på mamma jag kommer alldeles strax, okej?
Jag går bort igen börjar titta lite på några böcker. Då kommer det igen:
-MAMMA; MAMMA; MAMMA!!!!!!!!!!!!
Ahhhhhh ännu mera pinsamt, pinsamt, pinsamt, shit jag dör.....
-Men Dante du fick ju inte skrika ju kom nu så får du följa med mig i stället.
Så jag tar med mig Dante bort och börjar titta på mina böcker. Dante börjar lägga sig på golvet och börjar åla och gnälla hysteriskt:
-Jag vill gå hem jag orkar inte vara här.
-Men Dante ställ dig upp nu mamma vill bara titta lite till.
Han börjar åla ännu mer och gnälla ännu mera.
Men shit vad pinsamt, så det va bara att ta Dante under armen och plocka upp Melvin på vägen som suttit som en ängel hela tiden och tittat i böcker, och traska ut från biblioteket.
Äh va fan bibliotek är överskattat det är ändå bara överpedagogiska 30+ are som går dit med sina extremt väluppfostrade barn.

Läste föresten en artikel i en tidning där en extremt proffsig professor hade skrivit lite om barnuppfostran. Han mena att man absolut inte på några omständigheter får skrika, hota (du får inget lördagsgodis)eller straffa (gå in på ditt rum) sina barn. Nehe men vad fan får man göra då. Jag tycker att han kan berätta det för mig. Och sen så tog han upp fem punkter på hur man ska bete sig i olika situationer som kan uppstå och jag kan ju säga så här att jag hade fem fel av fem möjliga.

Skulle vara intressant att veta om den här professorn överhuvudtaget har några egna barn. Vet han verkligen hur barn fungerar. Om han sitter där hemma varenda dag med sina små änglar och spelar alfapet varje eftermiddag, och dom uppför sig självklart alltid exemplariskt i alla situationer. Inget av barnen blir skitsur för att den inte vinner utan dom bara säger grattis till sin älskade bror eller syster som vann, och hoppas på vinst nästa gång. Eller får ett hysterikskt utbrott för att den inte får kasta tärningen varje gång. Nej nej här väntar man snällt på sin tur. Yeah right!