Christine

Måndag hela veckan!

Jag tycker att det här med nyårlöften e lite överskattat. Ja menar liksom ska man behöva hålla det man lovat i ett helt år. Lite långt tycker jag. Nej jag kör med söndagslöften i stället. Det funkar mycket bättre för om man misslyckas med sitt löfte så e det ju söndag snart igen och då får man ju en chans till liksom. Skit bra va? Jag börjar om med mitt liv varje söndag jag tycker att jag är värd hela 52 chanser om året, det är lagom tycker jag.

Jag brukar sätta i gång varje vecka att på måndag då minsann, då ska jag bli en så jävla mycket bättre människa. Jag ska bara äta nyttig mat, och inte stå och smygäta en kexchoklad i köket när inte barnen ser. Inte försöka inbilla mig själv om att kexchoklad borde va lite nyttigare än vanligt godis. Jag ska absolut inte skrika eller bråka på barnen, om dom mot förmodan bråkar så går jag ner till deras höjd och pratar pedagogiskt och ger dom en kram istället för att skicka in dom på rummet. Ska va en sån där perfekt mamma som direkt efter skolan sätter sig med barnen i vardagsrummet och spelar spel och har det super mysigt sen så lagar vi mat tillsammans. Melvin dukar och Dante hackar grönsaker. Samtidigt pratar vi om vad vi gjort under dan och skrattar och gosar. Brukar hålla i två dagar ungefär. Sen spricker allt, men det är ju faktiskt söndag snart igen.

Men liksom e det någon därute som vet hur jävla irreterande det är när telefonen ringer och en sex åring och en fyra åring rusar till telefonen och båda vill svara först, sexåringen vinner jämt och då blir fyraåringen tokig. Börjar skrika och sen e det kaos. Självklart e det till mig och man försöker prata samtidigt som barnen vill mörda varann.

Eller när man har lagt barnen på kvällen och det ska ropas och ropas och ropas och ropas igen.
-Mamma jag älskar dig!
-Finns det inget att vara rädd för!
-Vi ses i morgon!
-Puss och kram!
-Jag ska sova nu!
Vet hur ni tänker nu, men ååå det är ju jätte sött ju.
- NEJ det är inte sött när dom för femtielfte gången ropat det och man har sagt god natt fyrtielva gånger.
Sånt kan verkligen slå ut min kopp med tålamod på en gång. Helt utan förvarning. Sen sitter man där varje kväll med skuldkänslor för att man har skrikit på dom. Då vill man bara gå in och väcka dom och säga förlåt för att man skrek. Nej usch nu på måndag då ska jag verkligen börja mitt nya liv.......jag lovar.