Christine

KREDITKORTSPROBLEM!

Jag skaffade mig ett kreditkort för ett tag sen. Tänkte att det är jättebra att ha till diverse nödsituationer. Men problemet med mig är att jag älskar att shoppa. Har värsta köpmanin. Jag kan ju inte ens gå in i en affär utan att komma ut med minst två nya tröjor. Så jag och kreditkort talar inte samma språk liksom. Men som sagt en nödsituation kan ju uppstå och jag menar en skitsnygg vinter jacka e väl en nödsituation om nåt? Eller?

Min mamma blir helt galen på mig:
-Du kan inte hålla på och handla så där hela tiden. Vilka andra ensamstående mammor gör det, du måste spara dina pengar.
Spara till vadå liksom, sitter man där och sparar flera år så kanske man dör i morgon. Jag vill leva här och nu och göra det bästa av stunden. Oroar mig inte så mycket inför morgondan. Sen tänker inte jag sluta leva och bry mig om mig själv bara för att jag e ensamstående mamma. Men jag har blivit tvingad att klippa kortet flera gånger, min syrra bla körde en utpressning och sa:
-Om du inte klipper kortet så går jag inte på bio med dig i morgon.
Men va fan det va ju bara att klippa kortet, men hon sa inte att jag inte fick beställa ett nytt. (Lugn nu mamma och systrar jag har inget kort längre. Promise)

Men jag va väldigt duktig faktiskt. Jag har öppnat ett sparkonto där det dras 500:- varje månad från mitt konto. Eller jag var väl inte duktig egentligen. Anledningen till att jag gick till banken var att jag skulle ta ett lån på 10.000. (inte till att köpa tröjor) Tycker det är sjukt pinsamt att gå till banken och låna pengar. Det är liksom helt knäpptyst på banken. Och alla som sitter där och väntar liksom hör att jag ska låna pengar. Så jag står och paniktänker ut vad jag ska ha för annat ärende också. Sen kom jag på det, jag kan ju öppna ett sparkonto. Skit bra då vart man ansvarsfull helt plötsligt.

Så vart det min tur och jag går fram och säger att jag vill öppna ett sparkonto, sen flikade jag in mellan meningarna att jag ville låna lite pengar också. Samtidigt som jag sprang efter barnen som tryckte på dörrknappen så att den öppnades hela tiden. Gjorde dom inte det så hade dom skorna i soffan och bråkade om vem som skulle rita med pennan. Jaja bra gick det i alla fall...........

Finns vissa andra saker som min mamma inte tycker om. Varannan helg är barnen hos sin pappa och då brukar jag bo hos min vän i skanstull. Brukar gå ut minst en av dagarna. Jag försöker få min mamma att förstå att det inte är ovanligt att gå ut 2 ggr i månaden.
-Per år Christine, per år. Säger hon då.
Alltså seriöst 2 ggr per år vad e det för liv. Nu menar jag inte att livet är sprit och fest. Men är det meningen att man ska bli kallad helgalkolist för att man går ut varannan helg. Då e vi där igen:
-Du e mamma Christine, vilka andra mammor går ut 2 ggr i månaden.
Hon tycker att jag inte ska va ute och flänga så mycket "kan du inte bara åka hem till dig, jag såg att det va lite skitigt på dina skåpsluckor du skulle behöva skura dom, och då tar du en trasa med varmt vatten och gnuggar med massa medel, sen tar du en annan trasa och eftertorkar"
Då ska hon liksom sitta och berätta hur jag ska göra för att få dom rena. Som om jag inte vet det. Jag e väldigt pedant och dom flesta som kommer hem till mig tycker att det är jätte städat och rent jämt. Men min mamma e pedanternas pedant så hon ser sånt som inga andra ser. Och det är verkligen sånt jag vill syssla med på mina få lediga dagar.