Christine

Morsan! (Dine)

Tycker det är jätte kul med alla som går in och läser min blogg. Och det är jätte roligt med alla komplimanger jag har fått, verkligen kul att jag kan roa nån. Var en som tyckte jag skulle bli författare, men nja jag vet inte vad min svenska lärare skulle tycka om det. Hon har en del anmärkningar på min svenska. Proffsbloggare har jag fått höra också, jag är inte så säker på hur man blir en sån men det är i alla fall nåt jag skulle kunna satsa på i så fall;-)
-Äh vad jobbar du som då?
-Nej du vet jag e en sån här proffsbloggare du vet, jorå såatte det flyter på. Själv då? 
Så kan man stå där och malla sig lite.
 En arbetskamrat ringde mig idag och tyckte att det gick lite för lång tid mellan inläggen. Ja den gamla skottskadan så går det när man är hemma och e sjukskriven;-) hahaha. Nej men morsan jag tänkte att jag skulle skriva om den där störda kvällen som du och jag va med om förut.....du vet.....Dine...Dine......hahah ja du hajar.

(Pappa du kanske ska hoppa över det här inlägget. Inget för pappaöron:)

Dine och jag har jobbat tillsammans i 7 1/2 år och vi brukar gå ut en del tillsammans och en gång när vi var på Kellys så var det två tjejer som fråga om hon var min mamma. Nej va fan tror du det är ju min mormor, ser du inte det? Efter det brukar vi skämta lite om det när vi är ute. Typ Dine hittar nåt gäng som älskar Pink floyd över allt annat och pratar med dom sen kommer jag som har letat över hela stället efter henne. För det räcker ju att man bara kommer in på ett ställe så är Dine borta. Man ba jaha vad gör jag nu....ja man börjar självklart leta reda på henne. Och det slår verkligen aldrig fel, man hittar henne jämt i ett jävla hörn och så får hon syn på mig:
-Christine alltså du måste hälsa på den här killen han kan verkligen allt om Pink Floyd det är helt otroligt, det här är min dotter föresten.
I bland så tror dom inte på oss men vissa ba:
-Fy fan vad coolt att du är ute och festar med din morsa. Jävlar.
Och så har man ett ragg, hahahahah.

Nej men i alla fall vi va ute ett gäng från jobbet på Star bar i Fridhemsplan. Det var kareoke kväll. Och man bör inte ta med mig på såna upptåg. För jag älskar verkligen att sjunga så efter några glas finns det ingen hejd på mig. Så jag lämnar in bidrag efter bidrag, men problemet är ju att jag inte kan sjunga. Men va fan jag kan bjuda på det. Men det är lite synd om dom som måste lyssna, men man kan ju inte tänka på alla andra hela tiden. Men  kvällen börja egentligen med att jag och Dine körde våran morsa grej. Det var några i en röd snygg bil utan tak som fråga efter vägen till Gullmars och då skulle Dine göra en insats och förklara den för dom, fast hon sa ju iofs fel så jag fick komma till undsättning och ställa allt till rätta och då börjar Dine:
-Det här är min dotter
Dom ba shit fan va coolt, vadå e du ute med din mamma.
Ja ba schavisst det här är min morsa.
Sen fråga killen Dine om han inte kunde få mitt nummer och det tyckte Dine att han kunde få, så han fick det. Så då var kvällens ragg avklarat då. Hahaha, jag hoppas ni förstår att jag skämtar en del. Sen ringde han dan efter och jag kom inte ihåg att han hade fått mitt nummer eller att vi träffat dom, men det är en helt annan historia. Vi träffades i alla fall aldrig.

(Och pappa om du fortfarande läser så får du skylla dig själv.....faktiskt, men jag vill inte höra gnäll sen. )

Jaja i alla fall, dom stänger ju ett där och det var bara jag och Dine kvar. Vi ville gå vidare men va fan alla andra ställen stängde ju också ett där runt omkring. Så vi tänkte ta en nattbuss hem. Men först ville vi ha korv. Men jag behövde ta ut pengar först, inte det lättaste när man inte ser siffrorna. Dine bara står och asgarvar åt mig. Och när jag har tryckt fel två gånger så tar hon över. Sen så ställer vi oss i korvkön. Jag kände att det var nåt knögligt under mina fötter, men eftersom jag var ganska full så tänkte jag inte så mycket på det. Men det va rätt konstigt ändå så jag titta ner och då ligger det en jävel på marken i korvkön och liksom pressar in sina händer under mina skor.
-Det är så skönt när du står på mina händer...
Jag ba jaha va bra då och står kvar. Som sagt jag hade druckit en del så jag var liksom inte tokklar i huvet. Dine bara garva.
-Åh snälla stå på mina fötter det är så skönt, säger han igen.
Hur jävla pervers kan man va. Sitter han hemma liksom och ba nej tänk om jag skulle gå ut och lägga mig i en korvkö, för det är ju skönt när folk står på mina händer. Värsta fettischen liksom.

Vi får vår korv. Och tar bussen hem. Vi anlände  till Vällingby vid  tre typ. Och vad  jag inte har sagt nu är att jag hade messat med en person hela kvällen om att jag skulle sova hos han. Problemet var bara att min mobil hade nästan inga batterier så den dog emellanåt, och jag hade typ glömt bort lite mitt i all alkohol att jag hade messat med han. Så jag ser det då där i Vällingby  tre på  natten.  Så vad händer? Jo jag bestämmer mig för att ta mig dit. Har inte en jävla aning om hur eller var nattbussen finns. Dine börjar förklara och jag haja typ inget men det löser sig, så jag börjar knata mot Vällingby Centrum. Men går vilse, eller jag går egentligen inte vilse för jag vet ju var jag är, i vällingby nära tunnelbanan, solklart. Men inte fan hitta jag till nattbussen. Så jag tänker att jag får väl ta tunnelbanan i stället. Mmm eller hur som om den gick fortfarande liksom.

Så jag ger upp går tillbaka mot Dine men upptäcker snart att jag hittar ju inte ju. Och inga batterier på mobilen, jävla bra sits jag satt mig i nu. Jag börjar gå tillbaka mot tunnelbanan, tänker att jag får väl vänta tills den börjar gå igen. Det var ju jätte bra tänkt av mig men problemet e bara att det är typ 2 1/2 timme kvar. Inser att så länge kan jag ju inte vänta ju så jag gör ett nytt försök att hitta tillbaka, men nej det gick inte, så jag var tillbaka utanför tunnelbanan. Men nu kändes det lite olustigt att sitta där så jag säger till mig själv:
-Skärp dig nu för fan du måste nyktra till!
Det gjorde jag, eller nja men jag hitta tillbaka i  alla fall. Men då kom ju problem nummer två, jag hade ju inga batterier på mobilen och porten va låst så det va ju bara att börja ropa:
-Dine.....Dine......Dine.......Dine........Dine..........
Jag gör ett tappert försök att klättra upp på balkongen men det gick väl så där kan jag säga, det enda som hände var att det dunka en jävla massa. Ropa lite till...
-Dine.......Dine..........Dine........Dine........Dine........
Jag gav upp så jag la mig på bänken utanför och tänkte att det här får duga som säng i natt, man ska ju ändå inte sova för mjukt, säger dom ju. Precis då kom Dine.  Hon kom där i morgonrocken och gjorde sin plikt som morsa.

På morgonen var det fortfarande spår efter mig på bänken i all pollen. Och ni behöver ju inte fundera en enda sekund på om det här är nått jag har fått höra om och om igen. Men jag bjuder på det.....vi har haft mycket kul åt den kvällen.
Och stackars han jag skulle träffa, hade ringt massa gånger och varit jätteorolig för mig för att jag aldrig kom, och kunde inte sova på hela natten. Hade gått in på aftonbladet det första han jorde på morgonen och kollat om det hänt nåt.  Så kan det gå när inte haspen e på...haha