Christine

AMBASSADEUR (eller amatör?)

Så nu sitter man här aptrött och bakis och inte alls redo för måndag i morgon. Jag mår verkligen dåligt av att tänka på allt jag stoppat i mig under helgen nu. Ostbågar, kakor, bullar, massa onyttig dricka.  Jag vet inte vad ni tycker, men e det normalt eller? Jag kanske borde skicka in en insändare i Frida (finns den tidningen kvar? verkligen) eller veckorevyn typ.

Hej Frida.
Jag har ett problem, det är så att jag får så dåligt samvete när jag äter massa onyttiga saker. Är jag verkligen normal. Jag har inte vågat prata med nån annan om det här. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra.
Från lilla mig

Kom verkligen ihåg när man satt och läste dom där tidningarna för typ massa evigheter sen och det var några tjejer som skickat in såna insändare. Det avslutades alltid med "e jag normal" nej du är inte normal som tycker att en person som du inte känner ska avgöra om du är normal,  vem fan e normal liksom.  Men det som verkligen tar priset måste ju vara typ föräldrar som skickar in insändare i typ Mama eller Vi Föräldrar och skriver typ så här:

Hej Malin.
Vi har en son på 1 år och jag och min man tänkte gå ut och äta en kväll och sen gå på bio. Då tänkte vi fråga om Farmor kan vara barnvakt.  E vår son för liten för att sova borta. Bör vi skippa bion och bara gå ut och äta.

Alltså helt jävla seriöst hur fan ska Malin på Redaktionen kunna veta vad som är bäst för deras barn. Dom vet väl bäst själva vad barnet har för relation till typ farmor,  mormor eller vem det nu är. Och varför skulle inte en 1-åring kunna sova borta?

Jag kan bli lite irreterad på såna människor, som inte kan fatta egna beslut över sitt eget liv. Vart har dom sitt sunda förnuft liksom. Men men det var ju inte det jag skulle skriva om, det är inte därför jag är här. Nej va var jag? Jo jag skulle ju berätta om våran brakutgång som jag och Michelle skulle ha igår. (Och för er som inte läst om den kan klicka på singelliv) Fast det var inte bara jag och Michelle utan fyra desperata tjejer till. Vi hade hört talas om det nya stället som öppnat där gamla Blue Moon Bar låg. Det kan ju vara kul att prova tänkte vi.
Ambassadeur hette det men dom stavade nog fel när dom skrev det för amatör skulle passa bättre. Det börjar i kön när vi e längst fram. Då kommer en vakt fram som tror han e hämtad ur nån jävla amrikansk actionfilm med hörsnäcka i örat och nån jävla polisradio i byxhällan:
-Hur många e ni?
-Sex st.
-Vi måste bara kolla hur läget e där inne.
Jaha vad e det dom ska kolla liksom, bara för att vi var tjejer så vill dom verka som om stället är extra attraktivt. Sen springer alla vakter runt där och pratar i sina walkie talkie, som om det var ett gisslandrama dom skulle lösa.
Men tillslut fick vi komma in. Fast vad va det att komma in till. Har dom som har gjort om det där stället hört talas om någon annan färg än vitt. Det var kanske rea på rusta eller nåt. "All vitfärg, halva priset", fan vad bra det kör vi på, då kan vi måla både golv, tak och väggar i vitt, så spar vi lite matrialkostnad. Sen att det blir massa svarta märken på golvet av skorna blir ju bara en snygg mönstring.  Att spackla skarvar och eventuella märken på väggarna, det skiter vi i. Sen köper vi lite vitt tyg och hänger för fönstrerna så man nästan blir lite halvt bländad när man kommer in. Och sen låtsas vi att vi e ett hippt stureplan ställe, så vi tar 120 spänn i inträde och för en drink som är hälften så stor som den brukar va tar vi 98:-, fan va bra vi har en affärside.

Låter det som om vi gillade stället. Och va va det för folk då liksom, alltså jag menar här kommer det in sex stycken desperata tjejer och det finns inte en enda att sätta klorna i. Ville man sätta sig ner en stund i deras vita soffor så kunde man ju glömma det, för där var det minsann reserverat. jag menar ett sånt fint ställe har ju så klart reserverade platser för lite bättre folk. Nej det var verkligen första och sista gången vi sätter våra fötter där.

Så vad gör vi? Jo vi går till vårat "favvoställe" PATRICIA. Fan nu tänker jag faktiskt hylla patricia lite. Och jag har lovat Michelle att göra det. Haha, men liksom egentligen är inte Patricia så dåligt. Jag menar det finns ju ett liveband, en schlager bar, och ett stort dansgolv, vad mer behöver man. Men ändå så är det så att man skäms lite för att man går dit, okej om man går dit efter tre typ när det andra har stängt. Men att gå dit och bara gå dit är lite pinsamt att säga. Man vågar ju typ inte säga att man va där så man slätar över det lite:
-Var var ni nånstans då?
-Nej men vi var typ lite överallt, olika ställen.
Eller typ:
-Vi var på söder.
Men jag ska nog sluta tycka det är pinsamt. För det är ganska kul där trots allt. Och jag älskar ju liveband och sen är det sjukt kul att stå och hoppa på schlager golvet.  Att desperatfaktorn är på högsta nivå där får man me på köpet. Det är så himla kul att se hur den förändras. När kvällen forfarande är ung så e det på en sansad nivå. Kan typ va nån som tar tag i ens hand, eller tar tag om midjan på dansgolvet. Om man inte heter Michelle för då får man sig ett nyp i rumpan, haha. Men när klockan börjar passera fyra, fan vad desperata killarna blir då. Då börjar dom inse att dom har bara en timma på sig att hitta ett ragg. Och deras ögon sticker ju typ ut ur huvet på dom. Man står där på golvet och tittar runt lite och inser att man har typ 10 st som står och tokglor på en. Nästan puttar varandra för att få komma fram och dansa tillräckligt nära för att eventuellt kunna få ett nummer till telefonlistan. Tyvärr så blir inte deras telefonlista utökad med mitt nummer i alla fall...

Så det blev en helkväll på Patricia. Men när man sitter här dan efter helt seg i huvet och bara tokbakis så känner man lite, fan e det värt det. Och det är nog det. Trots allt. Men man ska absolut inte underskatta en trevlig hemmakväll med sina vänner och lite film och fruktsallad. Michelle jag har hört att grädde med krossad polkagris ska va sjukt onyttigt, nej gott menar jag, till fruktsallad. Det kan vi prova nästa gång. Och Patricia vi ses.................................