Christine

Konsten att vara mamma.....

Asså vet ni vad jag hatar? Muppiga människor. Och det finns alldeles för många av dom. Typ en av den muppigaste saken jag vet är när en person sitter på tex tunnelbanan och pratar i mobilen med headset. Tanken med headset är ju att man ska kunna ha händerna fria. Så för att komma till sak så tycker jag att det ser sjukt idiotiskt ut med folk som pratar i headset och håller i sladden med ena handen för att micken ska komma nära munnen och i den andra handen håller dom i mobiltelefonen typ 20 centimeter från ansiktet. Asså herre gud vad fånigt det ser ut. Va fan ska dom ha headset till då liksom.

Vad är det som har tagit åt vädret. Nu får det ta och kamma sig lite. Liksom vad håller det på med. Hålla på och vela fram och tillbaka. Här vaknar man liksom 9 April och vad händer? Jo det är helt vitt ute. Och inte e det bomull som ligger på marken. Och sen nästa dag e det typ vår liksom. Hålla på och ge en förhoppningar hela tiden, tycker inte det är sjysst. Jag vill ha vår nu!!!! I alla fall innan 21 April för då börjar jag på förskolan och tänker inte stå och frysa på dagarna. Så snälla nån fixa vår nu.

Fan vad jag tycker det är jobbigt att vara mamma ibland. Inte att det är jobbigt med själva barnen och så, eller jo det är det fan också. Men jag menar mer alla dessa skuldkänslor som man måste tas med hela tiden. Som typ i morse när barnen skulle klä på sig. Jag sa typ till dom tio gånger och inget händer. Och man har inte direkt all tid i världen på morgonen. Nej då måste såklart Melvin rufsa runt Dantes långkalsonger så han inte vet vad som e bak och fram. Då börja han skrika om det, och kan minsann inte klä på sig då. Sen ska ju såklart Dante göra tillbaks så det blir ännu mera skrik. AHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!! Känner jag då., Fan e det så svårt att lyssna på vad man säger och varför ska det bråkas hela jävla tiden. Asså jag blir typ galen. Och Melvin liksom "Jag kan inte sätta på mig strumporna" "Jag gör det sen"

"Hallå det finns inget sen, vi ska gå nu." Och du e sju år sätt på dig strumporna på en gång."

Då måste han springa in i vardagsrummet och skrika jättehögt. Varför undrar jag?

Grannarna måste undra vad som försiggår hemma hos oss. Klockan e ju liksom bara sju på morgonen när dom sätter i gång. Och Dante kan ju inte ens gå utan att låta som en hel elefanthjord på parkettgolvet. Men vad jag skulle komma till va ju skuldkänslorna. För det är fan inte kul att behöva lämna dom på dagis och skola när man har bråkat hela morgonen. Även fast man har blivit sams då, men då vill man ju ha mera tid och göra om morgonen. Så slipper man ha skuldkänslor för att man tappade tålamodet och känna sig som världens sämsta mamma. Och det enda man tänker på hela dan e hur mycket man älskar dom och att man aldrig vill bråka mera och allt mysigt man vill göra med dom. Och jag försöker vara pedagogisk men det går fan inte alltid.

Barn är det största ansvaret

Och den största glädjen

Lika lätt som ett barn blir till

Lika svårt är det att vara förälder!

Upp till stjärnorna och tillbaks!!!