Christine

E do gravidd?

Christinn, e do gravidd?

De e vad man får höra när man kommer till jobbet I lördags. Liksom här kämpar man med träning och unnar sig knappt ett halvt wienerbröd för att gå ner ett par kilo, och så får man höra att man ser gravid ut. Det gör gott för självförtroendet Jag e ju liksom Christine prinsesstårtan Hector, Fattar ni hur länge sen det var jag åt en prinsessbakelse. Nej jag tror faktiskt inte det.  Fan vad jag ska njuta nästa gång jag blir gravid. Då kan man liksom gömma sig bakom det och säga, ja det är jag faktiskt, gravid asså. Så kan man sitta där och fläska med magen. Då slipper man typ få andnöd för att man håller in magen hela tiden. Jag ska säga det nästa gång.

-E do en gett! (Ja ni som känner mig vet nog vem jag pratar om)

För er som missade det så var jag i London för typ två veckor sen. Jävligt trevligt. Det ingick frukost på hotellet. Fan vad nice tänker man. Jag älskar hotellfrukost, Man blir så sugen på allt att man inte kan sluta äta. Sitter och mumsar tills man e på väg och spricka. Inte för att jag har bott på hotell så många gånger, men typ dom gånger jag har gjort det. Så det första jag såg fram emot vad frukosten.

Så på morgonen på torsdan traskar vi ner och möts av tre skålar med flingor och en kanna äppeljuice. Thats it! Man ba jaha, men var fan e dom goda frallorna med massa gott pålägg? Och var i helvete är min äggröra? Melonen, frukten vem har ätit upp allt det? Vi ba, ja men vi går väl och sätter oss och hoppas på det bästa. På borden finns det lite smör och sylt. Så frågar vi dom som jobbar där vad man ska ha till flingorna. För det första så förstår inte jag hur man i ett land som England inte ska kunna göra sig förstådd på Engelska. Dom fattade typ inte ett ord av vad vi sa. Och nej, det är inte för att vi e kassa på Engelska, eller jo jag e ju i och för sig det men inte Michelle.

I alla fall, Milk, va vad vi fick till svar. Strax därefter kom det in en kanna mjölk, och några rostade mackor, mums liksom. Man va så jävla sugen på mackor efter dom där frukostarna.

Michelle råkade bli sjuk där nere och hade typ ingen röst. Hon lät som värsta....asså jag vet inte egentligen hur hon lät, men jävligt hes. Så hon ville ha lite honung till sitt te, hon frågade dom:

-Do you have honey? (michelle)

-Hah , (frågetecken, dom fattde inget)

-Honey for the the. (michelle)

- Warm milk? (personalen)

-No honey (michelle)

-No don't (personalen)

Efter ett tag kom dom in med vår efterlängtade mjölk. Michelle börjar äta.

-Christine, mjölken e varm.

-Nej e den, asså e den varm eller bara att den har stått framme varm.

- Nej varm.

Då smakar jag och mjölken e varm. Suck liksom, då har dom inte fattat vår diskussion om honungen och trott att vi vill ha varm mjölk. Så jag ropar på en av servitriserna.

-Excuse me, this milk is warm, we dont want it warm, we want it cold.

Då tar hon mjölken och går iväg, strax därefter kommer hon tillbaka.

Det ryker om mjölken nu, den är ännu varmare. Men herre gud, vilka av orden e det hon inte förstår.

-Excuse me, we dont want warm milk, we want it cold.

Hon går i väg med mjölken för att efter en liten stund komma tillbaka med en rykande kanna, mjölken e typ skållhet, varmare än nånsin. Vi e liksom i London i självaste England och då ska man väl för fan kunna prata engelska. Men det var typ så överallt kändes det som, det var nästan aldrig nån som förstod vad man sa. Tom när man gick i på turistinfot så fatta dom knappt vad man sa. Schallåååååå liksom.  

Vi skulle fråga om vägen till China town på hotellet vi bodde på. Dom ba - no we dont know, och sen efter typ några sekunder -I think Its that way, och peka typ åt nåt håll. Mmm, yeah right liksom. Nej, så nästa gång så ska jag fråga vad det är för frukost och om det finns engelsktalande personal.

Förresten så älskar engelsmännen mackor. I varje hörna, överallt så fanns det ett mack ställe. Dom sålde mackor överallt. Framförallt subway. Fanns typ ett på varje gata. Så än en gång fan vad sugen man blev på en macka. (för er som typ e lika tröga som mig så e jag ironisk nu) Det sista man ville ha var en macka.

Annars va det jätte kul. Vi kom ju ner natten till fredag. Så på fredag blev det lite sightseeing. Sen ut på pub. Lördan gick åt till shopping och sen utgång. Söndan blev det lite mer shopping och madame tosssauds, asså jag vet aldrig hur det stavas så jag gissar bara och det blir olika varje gång. Men ni fattar. Där fick jag kladda lite på Tom Cruise, Colin Farrell och grabbarna. Det var rätt dyrt att gå in där, men jag tycker ändå att det var värt det. Är man i London så ska man gå dit.

Fan jag vet att jag har vart helt seg på sista tiden med min blogg här. Och jag blir så sur på mig själv för jag kan komma på nåt jag ska skriva om men så gör jag inte det för att det kommer nåt i vägen och sen så glömmer jag bort. (oj vilken lång mening det där blev, skulle säkert vart massa kommatecken och punkt hit och dit, men ni vet ju hur jag e. Ganska så värdelös på det:-) Det har jag gjort nu, glömt bort. För jag vet att jag hade nåt skriva om.